Varför förstör EU sin egen ekonomi? I

Det ser dystert ut i Europa dessa dagar. De européiska ledarna är fast i en flykt- och kamprespons, där de vacklar om huruvida de skall springa och gömma sig eller skicka trupper till Ukraina för att bekämpa Hotet från Öst. Denna artikel kommer likafullt att fokusera på den européiska ekonomien.

Ingenting kan längre tagas på allvar

Översättning av en artikel av Gaius Baltus. Del I av IV.

Det har förbryllat många hur EU har hanterat sin ekonomi sedan Ukrainakriget började. Euroområdets ekonomi har drabbats av två tydliga chocker sedan dess. Den tredje chocken, som kan vara den värsta, är på väg. Alla tre är direkta resultat av européisk politik.

Den första chocken var de ökade energipriserna (och försämrade tillgången på energi) som följde av sanktionerna mot Ryssland. Denna chock allena har decimerat den européiska industriens konkurrenskraft. Många stora företag i den viktigaste delen av förädlingskedjan, enkannerligen storskalig och avancerad tillverkning, har antingen lagt ned sin verksamhet eller packar just nu sina väskor och lämnar EU. Tusentals små (och oftast familjeägda) företag, särskilt i Tyskland, är antingen redan bankrutta eller tekniskt bankrutta. Detta kommer att få allvarliga konsekvenser för tjänstedelen av euroområdets ekonomier, liksom för statsfinanserna och förmågan att upprätthålla den européiska välfärdsstaten.

Den andra chocken är den uppenbara och omfattande regulatoriska och byråkratiska attacken från Bryssel på européiska företag och hela sektorer inom euroområdets ekonomier. Regelbördan på de européiska företagen har staplats upp till en sådan höjd att många av dem knappt alls kan fungera längre. Trick baserade på teknikaliteter och bisarra särlagar används för att uttryckligen förstöra det européiska jordbruket genom att sätta jordbrukare i konkurs liksom för att förhindra investering i nya energiprojekt. Bilindustrin, en nyckelsektor i Europa, verkar också ha satts på en avvecklingsplan, eftersom Bryssel enligt uppgift planerar att fördubbla kostnaden för att äga och använda en bil under de närmaste åren. Jag skulle kunna fortsätta, men det är tydligt att dessa åtgärder i hög grad spär på energiprischocken till följd av sanktionerna mot Ryssland.

Det är förbryllande för alla rationella människor varför EU har valt att öka effekten av sanktionerna genom att skapa ytterligare förstörelse av de européiska ekonomierna. Innan vi tager itu med denna uppenbara galenskap, låt oss blicka in i framtiden och undersöka chock nummer tre som med största sannolikhet kommer att drabba Europa (och hela Västvärlden) någon gång under de närmaste åren.

Den tredje chocken kommer att vara en »externt framtvingad« devalvering av euron och en massiv sänkning av den européiska levnadsstandarden. För att förklara hur detta fungerar kan vi använda USA som ett exempel. USA:s handelsunderskott tvåtusentjugotvå var nästan en biljon dollar. Det innebär att varje amerikan fick saker till ett värde av 3000 dollar från omvärlden som han inte behövde arbeta eller betala för. Dessutom trycker den amerikanska regeringen biljoner gratis dollar varje år för att hålla saker och ting igång, inklusive för att hålla levnadsstandarden uppe. USA kan göra detta eftersom dollarn är världens reservvaluta och kan säljas i utbyte mot riktiga saker, som en råvara. Omvärlden håller uppe USA:s levnadsstandard genom sitt arbete och sina råvaror, i princip gratis. Detta gäller även Europa eftersom euron i princip är en detaljhandelsbutik för dollarn och Europa därför indirekt åtnjuter USA:s orimliga privilegier. Om Västvärlden isoleras ordentligt och dollarn förlorar sin reservstatus, kommer euron att gå under med dollarn. Det är till och med möjligt att euron går under före dollarn, eftersom Europa inte kan trycka pengar i samma utsträckning som USA. Med andra ord, när den »globala södern« — troligen i form av BRICS — lyckas att avskärma sig från dollarn, så kommer Västvärlden att förlora alla gratisprylar. För Europa kommer detta att innebära att euron kraschar och att levnadsstandarden sjunker med kanske en tredjedel — eller mer.

Denna tredje chocken är nästan oundviklig, särskilt om Ryssland på ett avgörande sätt vinner kriget i Ukraina. Nu måste man antaga att människorna i Européiska centralbanken och till och med vissa i Bryssel är medvetna om detta. En normal reaktion på denna framtida chock skulle [givet detta] vara att stärka de européiska ekonomierna med alla tillgängliga förberedande medel — och därigenom minimera risken för ett regelrätt uppror från EU:s befolkning. Detta görs dock inte. I stället fortsätter EU att förstöra sina egna ekonomier. Varför?

---

Fortsättning följer.