Varför giftprutorna inte är vaccin

En Artikel av Morens, Taubenberger och Fauci ger en tydlig förklaring

Översättning av en artikel av John Leake.

Sommaren tvåtusentjugotvå hade jag förmånen att äta middag med professor Robert Clancy — en ledande australiensisk klinisk immunolog och pionjär inom området slemhinneimmunologi med 260 publikationer i ämnet. Han förklarade för mig exakt varför giftsprutor — som är utformade för att framkalla produktion av antikroppar mot spikproteinet i SARS-CoV-2 i blodet — inte kan förhindra infektion av eller överföring av viruset. Problemet, förklarade han, är att SARS-CoV-2 snabbt replikeras i nässlemhinnan och överförs till andra människor dagar innan det tager sig ned i gasutbytesområdet i lungorna och stöter på antikroppar i blodet. Detta, förklarade han vidare, hade man länge förstått om luftvägsvirus som de som orsakar förkylning och influensa, och samma kvalitet kunde snabbt konstateras om SARS-CoV-2.

Redan från början stod det alltså klart att covid-19-vaccinerna inte skulle förhindra infektion med eller överföring av SARS-CoV-2. Denna verklighet upphäver helt och hållet alla skäl för vaccintvång. Professor Clancys förklaring av denna verklighet har hängt med mig sedan dess. Jag blev påmind om det i går när en vän skickade mig en länk till en artikel med titeln Rethinking next-generation vaccines for coronaviruses, influenzaviruses, and other respiratory viruses av Morens, Taubenberger och Fauci. Som författarna påpekar:

»Icke-systemiska luftvägsvirus som influensavirus, SARS-CoV-2 och RSV tenderar att ha betydligt kortare inkubationstider och snabba förlopp av virusreplikation. De replikeras huvudsakligen i lokal slemhinnevävnad, utan att orsaka viremi, och möter inte det systemiska immunsystemet eller det adaptiva immunförsvarets fulla kraft, som tager minst 5 − 7 dagar att mogna, vanligtvis långt efter toppen av virusreplikering och vidare överföring till andra. [mb i orig]

[…]

Med tanke på alla dessa faktorer är det inte förvånande att inget av de luftvägsvirus som främst förekommer i slemhinnorna någonsin har kunnat kontrolleras effektivt med vaccin. Denna observation väcker en fråga av grundläggande betydelse: om naturliga slemhinneinfektioner med luftvägsvirus inte framkallar fullständig och långvarig skyddande immunitet mot återinfektion, hur kan vi då förvänta oss att vacciner, särskilt systemiskt administrerade icke-replikerande vacciner, skall göra det? Detta är en stor utmaning för framtida vaccinutveckling, och att övervinna den är avgörande när vi arbetar för att utveckla ›nästa generations‹ vacciner.«

Med andra ord: I november tvåtusentjugotvå publicerade dr Fauci och hans kollegor ett dokument där de visade sin klara förståelse för vad professor Clancy berättade för mig vid middagen tre månader tidigare — nämligen att giftsprutorna inte kan »effektivt begränsa« SARS-CoV-2. Det ursprungliga, mycket uppmärksammade påståendet att de skulle förhindra infektion och överföring var en ren lögn.