BRUCE CHARLTON: Duktiga Flickan-Syndromet

Jag uppmärksammades på denna gamla bloggpost, sedermera inkorporerad i nedan visade bok, av Eugyppius. Han gör i en Substackartikel en direkt koppling till halbomsfenomenet. Men låt oss börja med dr Charlton!

http://iqpersonalitygenius.blogspot.com/2013/07/the-head-girl-syndrome-opposite-of.html

Duktiga Flickan-syndromet — motsatsen till kreativt geni

Den ideala Duktiga Flickan är en allkonstnär: hon presterar extremt bra i alla skolämnen och har ett mycket högt betygsgenomsnitt. Hon är utmärkt i idrott och är kapten för alla de stora lagen. Hon är också söt, populär, sällskaplig och väluppfostrad.

Den Duktiga Flickan kommer förmodligen att lyckas bra i livet, i alla hänseenden som det innebär att lyckas bra (hon kommer att dragas till sådana aspekter av livet) — så hon kan, i vissa tider och på vissa platser, ingå ett bra äktenskap och bli en bra familjemedlem; i en annan tid och på en annan plats gå på ett högklassigt college och få ett högklassigt jobb — och utveckla en glamorös och infertil livsstil av »seriemonogami« med önskvärda partner. Men den Duktiga Flickan är inte, kan inte vara, ett kreativt geni.

Det moderna samhället drivs av Duktiga Flickor, av båda könen, och därför finns det ingen plats för det kreativa geniet. Moderna högskolor strävar efter att rekrytera Duktiga Flickor, liksom universiteten, vetenskapen, konsten, massmedierna, juristyrket, läkarkåren, medicinen och militären… Och i och med detta filtrerar de bort och utesluter kreativa genier.

Geniet är i stort sett allt det som den Duktiga Flickan inte är. Han är skev i sina förmågor — medan han verkligen är utmärkt på vissa saker eller kanske bara en sak, är han antingen hopplös på eller uttråkad av många andra. Han arbetar inte hårt under långa perioder med saker som han inte har lust med. Han kommer inte att dragas till livets prestigeområden, eller kan eller vill inte göra det nätverksarbete som krävs för att komma vidare.

Den Duktiga Flickan kan aldrig bli ett kreativt geni eftersom hon gör det som andra människor vill enligt de normer som de värderar högst. Hon kommer att arbeta hårdare och på en högre nivå för att göra det som det sociala trycket säger åt henne att göra — och hon kommer att göra detta enligt de sociala normer som råder, bara mer grundligt. Under tiden kommer det kreativa geniet att göra det han gör för att han måste göra det.

Den Duktiga Flickan kommer aldrig att vilja göra sig av med potentiellt mäktiga bundsförvanter. Samtidigt är det kreativa geniet likgiltig eller fientligt inställd till andras åsikter så länge han vet att han har rätt.

Det är bra att ha den Duktiga Flickan med sig, alla tycker att hon är underbar. Samtidigt är det kreativa geniet i bästa fall en person som delar åsikterna, starkt, i båda riktningarna — i värsta fall är han ofta en medlem i de besvärligas klubb.

Ju mer selektivt det sociala systemet är, desto mer tenderar det att privilegiera den Duktiga Flickan och eliminera det kreativa geniet.

Kommittéer, kollegiala granskningar, omröstningar — allt som kräver mellanmänsklig överenskommelse och samförstånd — kommer att gynna den Duktiga Flickan och utesluta det kreativa geniet. (Inte minst eftersom kommittéer bemannas av Duktiga Flickor av båda könen, som naturligtvis gynnar sin egen sort.)

Vi lever i de Duktiga Flickornas värld — vilket också är en värld där kreativa genier marginaliseras och åsidosätts till den grad att de blir nästan helt osynliga.

Vi skall i detta sammanhang kanske inte underskatta de krafter som via den ovan beskrivna mekanismen, som förstås alltid har funnits och verkat, har släpps fria i samhället genom de två processerna massutbildning och feminism.

Detta är boken till bloggen, skriven av Bruce G. Charlton och Edward Dutton:

Som blogginlägg: http://geniusfamine.blogspot.com/

På svenska Amazon: https://www.amazon.se/Genius-Famine-Edward-Dutton/dp/1908684607/