CARL SAGAN: Utsaga om klimatpåverkan inför Kongressen 1985

Den här filmen, som är 17 minuter lång, varav 15 väl är Sagans lott, fick mig att delvis ompröva en den fördomar jag har haft om såväl klimatbluffen som pr Sagan personligen. Jag har alltid haft en mycket positiv inställning till Carl Sagan och har betraktat honom som en sanningssägare och sann vetenskapsman, men här kommer han med den mest skruvade polemik i klimatfrågan, och detta tre år innan klimatbluffen fick sin officiella startpunkt satt av James Hanson i en liknande utfrågning inför den amerikanska Kongressen.

Carl Sagan uttalar sig om saker han inte har en blekaste aning om: ekonomi, sociologi och historia. Han överdriver kraftigt koldioxidens och andra ännu mindre verkningsfulla gasers roll som växthusgas i ett kvalitativt resonemang helt utan hänsyn till storleksordningar och nettoeffekter. Samtidigt flyger han helt snabbt över såväl Milenkoviccyklerna som solen själv, återigen i en helt omotiverad felfokusering. Han undviker att konstatera att vi 1985 (och än i denna dag!) inte kunde förutsäga ens nästa istid eller förklara varför istider uppstår och när. Han påstår att Egypten, inte Spanien som resten av världen hittills har trott, var Roms kornbod! (Möjligheten finns förstås att det är en polemik grundad i pedanteri; Romarna livnärde sig till skillnad från Egypterna inte huvudsakligen på vete, utan på en medelhavsdiet av oliver, fisk, kött, vin och grönsaker, så även om Spanien var den främsta livsmedelsproducenten var den just en kornbod mest i överförd bemärkelse.)

Vi känner precis igen det försåtliga sätt på vilket klimatbluffen sedan 1985 (tydligen) har presenterats och försvarats, hur junk science har presenterats som rimliga grundvalar för genomgripande och destruktiva åtgärder för vilka ingen kritik, ingen opposition tolereras.

Man frågar sig alltså om Carl Sagans misstag var ärliga misstag, och söker då efter en rimlig alternativ motivation, mig faller ingen in, eller om man i vissa kretsar, som utövade stort inflytande på en vetenskapsman som Carl Sagan, redan i mitten på åttiotalet, medan tryckpressarna ännu var varma efter masspublikationen av istidsporr under de senaste årtiondena, redan hade siktet inställt på, och planerna uppgjorda för, ett saftigt klimatbedrägeri.

Other events highlighted include the groundbreaking ceremony in 1985 on WEF’s current headquarter building in Alexandria, Va. WEF archive photo.

Tydligen var 1985 året då WEF grundlade sitt huvudkvarter i USA… — Det gick kanske inte helt utan uppmärksamhet och väckandet av allmänt intresse förbi. Man kan tänka sig att man direkt eller indirekt uppvaktade en naivt upplysningstänkande vetenskapare med stor genomslagskraft som Carl Sagan. Det är förstås ren spekulation, men vi kan konstatera att WEF år 2020 lismande utsträckte sin beundran till Carl Sagans relativistiska vetenskapstro:

The illuminative function of science defines its essential role in society, described beautifully by Carl Sagan in his many works. As an instrument of knowledge, science also has a secondary function as an antidote for fear. “For much of our history, we were so fearful of the outside world, with its unpredictable dangers, that we gladly embraced anything that promised to soften or explain away the terror,” Sagan writes in The Demon-Haunted World: Science as a Candle in the Dark. “Science is an attempt, largely successful, to understand the world, to get a grip on things, to get a hold of ourselves, to steer a safe course.”

WEF: Accurate science communication is key in the fight against COVID-19

Vi ser allt tydligare hur oansvarigt det var av den sanna vetenskapen, naturvetenskapen med sin empiricism och sin rigorösa metod, att acceptera upplysningens Frankensteinsmonster, dess illa sammantråcklade hånkopia, den så kallade humanvetenskapen med dess undantagsregler från både empiri och rigorös metod och framför allt med programmatisk frikoppling inte bara från sanningen som sådan (empiri) och den logiska betraktelsen av den (metod), utan också från hela naturvetenskapen som sådan och dess resultat, som en likställd kollega eller ett jämbördigt komplement. Till och med E. O. Wilson önskade sig efter de hårda angreppen på hans Sociobiology inte humanvetenskapens ovillkorliga anpassning till sanningen, utan en ömsesidig anpassning (»Consilience«) till något förment tredje som därmed måste vara relativism och nihilism, en social sanning utan bindning till sinnevärlden. Hela humanvetenskapen, hela detta vidskeplighetens vidunderstall, måste i stället rivas, brännas och utrotas från jordens yta!